Ryggstärkande träning

Är det någon träning jag känner att jag är i extra stort behov av just nu så är det den berömda rygg träningen.

Med x antal omgångar av amningssessions som oavsiktligt ger sjukt dålig hållning, mkt skjutande  (framför kropp ) av barnvagn och bebisbärande på en arm så behöver kroppen få en shape up av baksidan,just för att bättre på hållningen och eliminera onödig rygg och nackavärk.

BasÖvningar jag rekommenderar och nöter sönder just nu är bla;

*Latsdrag
*Sittande rodd
*Ryggresningar

Övningar som passar alla i dagens jobba-framför-kroppen-samhälle.

image

image

image

image

Morgon-don och grön skön smoothie

Man hinner med rätt mkt som småbarnsförälder då dagen (ofta) börjar tidigare än önskat.

Morgonrutiner -check!
Dagis lämning -check!
Morgonpromenad -check!
Frulle -check!
Morgon stretch -check!

Nu en skön grön smoothie innan jag åker och möyer upp syster och intar gymmet för att sen avnjuta god lunch i krokarna.

Em präglas av en del datorjobb och barnlek så förmiddagens sköna aktiviteter gör gott!
Rätt skön tisdag.

Grön skön smoothie:
1/3 mango
1/2 banan
1 näve spenat
1 grönkålsblad
1dl kokosmjölk
2cm ingefära
2dl kokosvatten

Mixa och häll upp i glas.

image

image

Älskade harem

Jag är en riktig mjukistjej. Inte mjukis som i mjäkig och är rädd för att få skit under naglarna. Nej, mjukis som i att jag älskar mjukiskläder. Eller nej, haremsbyxor.

Dessa fulsnygga tält är bland det bästa jag vet!
Ger både ordentligt med plats, sitter alltid skönt och passar alla.

Ser fram emot ljumna sommarkvällar som alltid kommer bjuda in till haremsplagget.

Gjorde en premiärwalk med ett  av paren (av totalt typ 8 par… :) ) under kvällens promenad.

Me love!

image

image

image

image

image

Majken, 4v gammal

Idag, just på dagen blir lillfisen 4v.
Jag tittar på henne med förundrade ögon ”är du bara 4 v gammal?”.
Känns som att hon varit med så mkt längre, fast det är klart, storleken säger såklart annat. Men en väldigt märklig känsla trots allt.
En känsla som inte infann sig med Moa och melker.

Något dessa tre har gemensamt är iaf deras trygga utstrålning. Allt verkar bekymmersfritt och väldigt behagligt i deras tillvaro. Väldigt skönt för både dem och mamma.

BVC var här på koll i veckan och den här lilla damen lider inte brist på näring iaf. 1kg upp på vågen på 3v, bra jobbat!
Å allt annat ser fint ut.

Hon är redan berest och följer med på både massagebehandlingar,  shoppingturer, och gymbesök.
Just gymbesök lär det bli en hel del av nu i juni månad då jag kommer ha syster yster på besök och som hjälpreda för att hålla ordning på alla viljor och saker som ska till barnen då jag och Marko knappt kommer se varann på 1 månad.
Då passar vi även på att shapa up formen lite till gotlandstrippen som blir av i juli. Fantastiskt!!

Ikväll är det eurovision, tror måns tar hem hela skit, eller ev Lettland. .eller var det Litauen?  Nån av dem iaf.

Nu bastu och grillmiddag.

Älskade majken <3

image

Update

Efter några minst sagt hektiska dagar börjar bitar i Livspusslet falla på plats. Puh.

Jag känner att rutinerna med läggning ensam av tre barn börjar sitta, eller man hittar sina lösningar iaf. Dagarna går som planerat för att man hinna med allt som ska göras. Inga  märkvärdigheter utan det där vanliga som ska till i hemmet och runtikring för att vardagen ska gå ihop och för att man själv inte ska kolapsa i ett nervöst sammanbrott.

Kroppen hämtar sig långt mkt bättre än jag hade hoppats på.
Så idag gjorde jag faktiskt premiärbesök på gymmet med lillskruttan. Många kan tycka att det är helt galet att vara tillbaks på gymmet bara 3 v efter födseln men mina besök där är enbart för att komma ifrån, byta miljö och få njuta i det jag tycker om och mår bra av- rörelse.

3v utan nämnvärd träning  (träning i att låta musklerna jobba) har redan börjat sätta sina spår i ömma knän, dålig hållning och stel nacke. Det går läskigt fort utför. Måste börja smörja lederna och få igång blodcirkulationen på nytt. Å Det just det som är mitt syfte med gymbesöken, inte för att jaga rutor på magen eller få stora biceps. Inte än ;) kroppen behöver sin tid att läka ordentligt innan jag börjar utmana den igen.
Fram tills dess kör jag på med basövningar och en ordentlig dos core-träning som redan börjat ge fina resultat på magmuskeldelningen som aldrig riktigt hunnit gå ihop helt 100% mellan barnen. Det är mitt huvudsakliga mål just nu. Att få en fullt fungerande magmuskulatur som kan underlätta lyft och vardagliga rörelser, samt som framöver pallar stå tryck för tunga och mer avancerade övningar.
Jag känner mig hoppfull.

image

Idag är det förskolans dag och dagen till ära har jag och moa förberett hembakat I form av chokladbollar och mini hallongrottor. Kommer smaka fin fint i grässlänten på en picknick filt.

image

Om att räcka till

Ett barn var en ny omställning,  livet tog en ny riktning och planering och rutiner blev ett faktum.

Två barn var tufft, nästan en chock minns jag, speciellt då dem är relativt nära i åldrar och man är mkt ensam.
Att springa, passa upp och vara överallt och ingenstans med blöjbyten, behov och lek fick en att känna sig minst sagt levande.

Tre barn. De som säger att ”kan man ha två barn kan man lika gärna ha tre barn” för att det inte är någon nämnvärd skillnad har jag skilda åsikter mot. Eller så har dem som sagt så varit liiite smartare och haft ett större gap i åldrar mellan barnen och på så sätt kunnat få lite hjälp av de äldre barnen eller att dem kanske klarat sig själva mer på egen hand till skillnad mot vad en 2, 3 eller 4 åring gör.
Men det är sak samma för har man tre barn så ska man likt förbaskat nu räcka till åt tre viljor. Tre olika underbara viljor. Vilket gör att man ibland, eller väldigt ofta, önskar att man bara kunde klona sig för en stund för att kunna ge alla lika mkt tid och uppmärksamhet.

Just nu är det en av dem tre här hemma som får mer tid än de andra två. Helt fullt naturligt och normalt såklart.
Det är hon som inte kan gå, krypa, göra sig förstådd med ord, som har magknip och inte kan äta själv. De andra två blev plötsligt så stora och kan nu också göra sig förstådda med fantastiska förklaringar och meningar om hur det känns med en 5te familjemedlem. Oerhört skönt då vi sluppit utbrott som frustration hos mindre barn annars kan utspela sig i.
Det värker såklart trots allt en del i mammahjärtat att höra och se deras reaktion även om den är mest positiv. Men orden är så där barsligt ärliga och precisa ni vet. Inget knussel.

Det är en enorm lättnad i att dem kan uttrycka sig så bra och tydligt med ord. Ffa den äldsta. Hon är så klok.
Hon älskar sin söta majken som hon själv säger och det bråkas inte utan hon accepterar situationen och förklarar förstående att det är ok och att det är därför hon är mer med pappa just nu. Fina moa.
Men visst tycker både jag och hon att det är frustrerande att inte kunna ta all den tid vi faktiskt vill ha med varandra utan att bli avbrutna av blöjbyten eller amningsstunder. Melker är en sköning och är nöjd bara han får sitta med majken en liten stund varje dag :)

Men Att vi är raka och ärliga och så nära I våran familj är viktigt. Att prata ska vara en självklarhet för att kunna känna trygghet.
Vi pratar mkt, förklarar och tar mamma-son och mamma-stora-dotter dagar (timmar) då lilla majken får vara med pappa. En extremt bra lösning av kvalitetstid.

Men det är tufft.
Det där med att räcka till är svårt. Så mkt kärlek och så mkt viljor. Å så en man på det ; )

Om ett barn var jobb, var två ett helt arbetspass medan tre är ett HELTIDSjobb.
Fler barn är mer jobb, såklart. Men nu är jag nöjd med barnaskaran. Färdig. Tacksam, glad men trött.
Härliga, konstiga (för visst är livet rätt konstigt och ofattbart egentligen..) liv och Älskade barn <3

image

Matlagningskurs

Det är så ofantligt roligt då barnen väljer kastruller före barbiedockor och (nej ok,inte före bilar…) lego.

Det är många ggr som vi leker restaurang med barnen här hemma och på min meny finns alltid chokladkaka och sallad med som alternativ. Moa vet vad mamma gillar. Haha.

Igår fick hon iaf en på-riktigt-matlagningskurs av mig i köket. Jag sa och moa gjorde. Imponerande och moa var mer än stolt när hennes rätt, ris m sås, köttbullar och grönkål med smulad fetaost on top var tilllagad och upplagd av henne själv.

Att kunna ”leka” fram en syssla som matlagning är riktigt roligt och häftigt att se.

Chef moa in action.

image

image

image

image

Tiden efter…

Tiden efter…
Det finns ju en sk 4de trimester,  tiden efter förlossningen tydligen. Och jo tack den kom som ett brev på posten. Har aldrig riktigt haft någon märkvärdigt jobbig period efter födslar med Moa och melker men nu.

Inte nog med att man ska föda fram ett barn. Nu ska man även gå igenom eftervärkar från h-vete, spända käkar,svullna ögon och minst sagt ömma bröst. Det rinns fler saker på listan men det låter jag vara osagt :)
Det är härligt det här med efterbördesskedet.

Hur det funkar med majken?
Trots att det bara gått drygt 1 v sedan majken kom har det blivit lite för mkt uppe på benen känner jag. Krafterna tar slut snabbare än jag hinner blinka och hungern ska vi inte tala om. Känner mig nästan ätstörd för att man trycker i sig såna ofantliga mängder. Utan att för den sakens skull bli riktigt mätt!?
Inte så konstigt då majken i princip äter livet ur mig. Alla kilon är borta så nu gäller det bara att försöka hålla jämt tempo med hennes behov.

Det är svårt att känna av gränsen, när det blir för mkt rörelse eller för stor aktivitet. Hjärnan är med men kroppen och hormonomställningen är någon helt annan stans. Då gäller det att hålla i sig när bakslaget med krämpor och deppigt humör dyker på en.

Jag försöker planera mina dagar men det har jag insett att jag får lägga ner när tex en icke inplanerad sovstund på 2 timmar plötsligt behövs och tar sin plats. Dock en behövlig sådan.
Jag är mäkta glad att majken är extremt snäll…just nu iaf. Sover äter bajsar.

Hur är livet som 3-barnsmor?
Jo tack. Det känns att man lever. Livspusslet är ett gissel men det faller sig på något sätt naturligt trots allt. Det måste ju funka. Men jag förstår på ett sätt varför familjer,smart nog, väljer att ha ett större gap mellan åldrarna när de skaffar fler barn :)
Å andra sidan vet jag också att moa melker och majken förhoppningsvis kommer bli tajtare och dra mer nytta av varandra när de är så nära i åldrar. Så allt har sin nackdel och fördel.
Men tempot, jo det är bara att åka med.

Vet att det väntar tuffa månader framöver då marko är borta mer än vanligt nu framöver men då hoppas jag värmen hunnit hitta sig hit så vi kan vara ute mer.

Träning då?
Vadå träning? Haha.
Den kommer jag ligga lågt med så länge fogarna ömmar och det är rätt rejält just nu. Får successivt öka på mina nuvarande korta promenader som jag rent av njuter av. Att bara få vara ute i friska luften värdesätta jag enormt just nu.
Jag har såklart en plan med min träning och då kommer även bloggen förgyllas med bra mkt mer träningsinspirerade inlägg. Så ni som är ute efter det får stå ut med mer matnyttiga sådana fram tills dess. Ska försöka få till stående inläggskategorier som kan tänkas uppskattas av er.
Har ni förslag på sådana? Skriv i komentarsfältet så ska jag se till att det blir av.
Tänkte mig iaf 2-3 stående kategorier/inlägg per dag.
Pepptalk som jag tidigare kört kommer att återuppdagas och kanske ni vill ha ett middags/matinlägg/dag?
Träningsinägg hade såklart haft sin självklara plats och då hade trion varit fulltalig. Men som sagt, nu går ju inte det.

Nu skriker bebis, matdags.

Shoot, ge mig lite feedback så fikar jag så länge ; )

image

Förlossningsstory del 3- BB

Kl är 21.20 när vi entrar och blir väl emottagna av fin personal på södra bb som visar oss till vårat rum.
Man tar ctg-kurva för att kolla om värkarbete är igång och är regelbundet samt kollar barnets hjärtljud.
Värkarbetet (utan speciell värk?) är i fullt gång med jämna 2mins mellanrum med 50-60sek varaktighet/värk.

Våran barnmorska Marie har precis klivit på sitt pass vilket kändes skönt. För då skulle vi förhoppningsvis slippa byta mitt under förlossningen…
Då ctg och hjärtljud bedöms bra gör man en rutinkontroll och tittar hur mkt jag är öppen. Besvikelsen blir stor när jag fortfarande (som senaste 2v) bara är öppen 2cm. Misstänkte det dock då värkarna inte gör ont vid denna tidpunkt…ännu.

Känner direkt att det här inte kommer att bli någon rekordsnabb förlossning inte..

Vi får stanna kvar eftersom att det trots allt är regelbundna värkar med rätt bra tryck i.

Efter 2 timmar undersöker man mig igen och jag har öppnat mig 1,5 ynka cm till.

Kl 02.15 känner jag knäppte, vattnet går, men bara första hinnan…såklart.
Sen öppnar jag mig 1cm i timmen fram till kl 05.00.
Jag och barnmorskan Marie hinner prata mkt. Allt ifrån livet till framtidsplaner medan marko ligger och sover. Eller nej förlåt. ”Vilar ögonen” som han själv kallar det…

Kl 05.00 är jag öppen 7cm och där stannar det upp. Värkarna fortsätter men styrkan vill inte öka för att få mig att öppnas mer.
Här är jag rejält trött efter att ha tagit värkar varannan min i ca 10tim.

Marie mer eller mindre tvingar i mig något att äta där jag står vid gåbordet och skakar av utmattning.
Får i mig en stor tallrik fil med müsli. Inget jag hade valt på egen hand men oj vad gott det smakade där och då!

Energin kommer tillbaka och jag börjar bli irriterad på att det inte vill komma igång ordentligt. Lägligt nog smyger min käre man fram med mobilen för att ta en ”rolig” selfie med mig där jag står hängande vid fönsterbläcket och tar värkar…say no more.

Barnmorskan undrar om jag inte ska slå på tensapparaten då hon ser att värkarna trots allt ändå tar i en del.
Jag slår på den och inser att jag kan dra upp den till nivå 47 av max 50 så ja, smärtan var väl rätt ordentlig trots allt. Tycker dock att Värkarbetet stannar av ytterligare så jag slår av den igen då jag vill känna att det händer nåt :)
Marie skakar på huvudet.

Jag går, hänger och vilar om vart annat men inget hjälper.
Kl 07.30 tycker barnmorskan Marie att vi ska sätta in värkstimulerande vilket jag nobbar direkt.
Men efter en del diskuterande och iom att det inte händer så mkt mer så går jag med på det till slut.
Man sätter in den minsta dosen.

Kl 8 är det byte av barnmorska och jag blir glatt överraskad då Lena dyker in. Hon var med under moas födsel.
Hon är Så bra så jag blir mäkta glad då det är hon som ska ta över.

Lena vill undersöka status innan hon byter av marie och jag hör hur dem diskuterar och säger ”nja fortfarande öppen 7″.

Sen var det som att trycka på snabbspolning.
En ordentlig värk och demonen dyker fram.
Jag hör hur någon (för det kan verkligen inte vara jag?!) brölar ut ett djupt djuriskt skrik.
Båda barnmorskorna slänger upp mig i knästående och två sjuka värkar senare är majken ute.

Tittar upp på marko och säger ”aldrig mer!”.
Och det kom verkligen från hjärtat.

Alla skrattar och Marko börjar yra och mumlar om att det sticker i fingrarna.
Han är på väg att gå någon stans men både jag och barnmorskorna sjunger i kör ”sätt dig ner!”.

Moa och melkers förlossningar har verkligen bara varit häftiga upplevelser. Visst fan gjorde det också ont men det där värkstimulerandet utan nämnvärd smärtstillande till hjälp som fick mig att från kl 08.00 vara öppen 7cm till att kl 08.13 öppnat mog de sista 3 cm och ha en bebis på magen var en smärta från helvete. Trodde på riktigt att jag skulle gå mitt i tu…eller ja, dö.
Men det gjorde jag inte som tur var.

Nu återstod bara kruxet att få ut den där moderkakan som fastnat och blivit bortopererad båda tidigare ggr.
Operationsteamet stod redo att rycka in om det skulle behövas.
Men HALLELUJA! Den kom ut utan problem och livmodern drog ihop sig fint.
Sååå skönt!

Nu är hon här.
Fina snälla underbara Majken <3

Droppet börjar sätta in…
image
Irriterad selfie mitt i en värk…att han ens får för sig tanken får både mig och Marie att brista ut i ett ”du-är-inte-frisk-nånstans-skratt.
image
Underverket
image

image