Tiden efter…

Tiden efter…
Det finns ju en sk 4de trimester,  tiden efter förlossningen tydligen. Och jo tack den kom som ett brev på posten. Har aldrig riktigt haft någon märkvärdigt jobbig period efter födslar med Moa och melker men nu.

Inte nog med att man ska föda fram ett barn. Nu ska man även gå igenom eftervärkar från h-vete, spända käkar,svullna ögon och minst sagt ömma bröst. Det rinns fler saker på listan men det låter jag vara osagt :)
Det är härligt det här med efterbördesskedet.

Hur det funkar med majken?
Trots att det bara gått drygt 1 v sedan majken kom har det blivit lite för mkt uppe på benen känner jag. Krafterna tar slut snabbare än jag hinner blinka och hungern ska vi inte tala om. Känner mig nästan ätstörd för att man trycker i sig såna ofantliga mängder. Utan att för den sakens skull bli riktigt mätt!?
Inte så konstigt då majken i princip äter livet ur mig. Alla kilon är borta så nu gäller det bara att försöka hålla jämt tempo med hennes behov.

Det är svårt att känna av gränsen, när det blir för mkt rörelse eller för stor aktivitet. Hjärnan är med men kroppen och hormonomställningen är någon helt annan stans. Då gäller det att hålla i sig när bakslaget med krämpor och deppigt humör dyker på en.

Jag försöker planera mina dagar men det har jag insett att jag får lägga ner när tex en icke inplanerad sovstund på 2 timmar plötsligt behövs och tar sin plats. Dock en behövlig sådan.
Jag är mäkta glad att majken är extremt snäll…just nu iaf. Sover äter bajsar.

Hur är livet som 3-barnsmor?
Jo tack. Det känns att man lever. Livspusslet är ett gissel men det faller sig på något sätt naturligt trots allt. Det måste ju funka. Men jag förstår på ett sätt varför familjer,smart nog, väljer att ha ett större gap mellan åldrarna när de skaffar fler barn :)
Å andra sidan vet jag också att moa melker och majken förhoppningsvis kommer bli tajtare och dra mer nytta av varandra när de är så nära i åldrar. Så allt har sin nackdel och fördel.
Men tempot, jo det är bara att åka med.

Vet att det väntar tuffa månader framöver då marko är borta mer än vanligt nu framöver men då hoppas jag värmen hunnit hitta sig hit så vi kan vara ute mer.

Träning då?
Vadå träning? Haha.
Den kommer jag ligga lågt med så länge fogarna ömmar och det är rätt rejält just nu. Får successivt öka på mina nuvarande korta promenader som jag rent av njuter av. Att bara få vara ute i friska luften värdesätta jag enormt just nu.
Jag har såklart en plan med min träning och då kommer även bloggen förgyllas med bra mkt mer träningsinspirerade inlägg. Så ni som är ute efter det får stå ut med mer matnyttiga sådana fram tills dess. Ska försöka få till stående inläggskategorier som kan tänkas uppskattas av er.
Har ni förslag på sådana? Skriv i komentarsfältet så ska jag se till att det blir av.
Tänkte mig iaf 2-3 stående kategorier/inlägg per dag.
Pepptalk som jag tidigare kört kommer att återuppdagas och kanske ni vill ha ett middags/matinlägg/dag?
Träningsinägg hade såklart haft sin självklara plats och då hade trion varit fulltalig. Men som sagt, nu går ju inte det.

Nu skriker bebis, matdags.

Shoot, ge mig lite feedback så fikar jag så länge ; )

image

Förlossningsstory del 3- BB

Kl är 21.20 när vi entrar och blir väl emottagna av fin personal på södra bb som visar oss till vårat rum.
Man tar ctg-kurva för att kolla om värkarbete är igång och är regelbundet samt kollar barnets hjärtljud.
Värkarbetet (utan speciell värk?) är i fullt gång med jämna 2mins mellanrum med 50-60sek varaktighet/värk.

Våran barnmorska Marie har precis klivit på sitt pass vilket kändes skönt. För då skulle vi förhoppningsvis slippa byta mitt under förlossningen…
Då ctg och hjärtljud bedöms bra gör man en rutinkontroll och tittar hur mkt jag är öppen. Besvikelsen blir stor när jag fortfarande (som senaste 2v) bara är öppen 2cm. Misstänkte det dock då värkarna inte gör ont vid denna tidpunkt…ännu.

Känner direkt att det här inte kommer att bli någon rekordsnabb förlossning inte..

Vi får stanna kvar eftersom att det trots allt är regelbundna värkar med rätt bra tryck i.

Efter 2 timmar undersöker man mig igen och jag har öppnat mig 1,5 ynka cm till.

Kl 02.15 känner jag knäppte, vattnet går, men bara första hinnan…såklart.
Sen öppnar jag mig 1cm i timmen fram till kl 05.00.
Jag och barnmorskan Marie hinner prata mkt. Allt ifrån livet till framtidsplaner medan marko ligger och sover. Eller nej förlåt. ”Vilar ögonen” som han själv kallar det…

Kl 05.00 är jag öppen 7cm och där stannar det upp. Värkarna fortsätter men styrkan vill inte öka för att få mig att öppnas mer.
Här är jag rejält trött efter att ha tagit värkar varannan min i ca 10tim.

Marie mer eller mindre tvingar i mig något att äta där jag står vid gåbordet och skakar av utmattning.
Får i mig en stor tallrik fil med müsli. Inget jag hade valt på egen hand men oj vad gott det smakade där och då!

Energin kommer tillbaka och jag börjar bli irriterad på att det inte vill komma igång ordentligt. Lägligt nog smyger min käre man fram med mobilen för att ta en ”rolig” selfie med mig där jag står hängande vid fönsterbläcket och tar värkar…say no more.

Barnmorskan undrar om jag inte ska slå på tensapparaten då hon ser att värkarna trots allt ändå tar i en del.
Jag slår på den och inser att jag kan dra upp den till nivå 47 av max 50 så ja, smärtan var väl rätt ordentlig trots allt. Tycker dock att Värkarbetet stannar av ytterligare så jag slår av den igen då jag vill känna att det händer nåt :)
Marie skakar på huvudet.

Jag går, hänger och vilar om vart annat men inget hjälper.
Kl 07.30 tycker barnmorskan Marie att vi ska sätta in värkstimulerande vilket jag nobbar direkt.
Men efter en del diskuterande och iom att det inte händer så mkt mer så går jag med på det till slut.
Man sätter in den minsta dosen.

Kl 8 är det byte av barnmorska och jag blir glatt överraskad då Lena dyker in. Hon var med under moas födsel.
Hon är Så bra så jag blir mäkta glad då det är hon som ska ta över.

Lena vill undersöka status innan hon byter av marie och jag hör hur dem diskuterar och säger ”nja fortfarande öppen 7″.

Sen var det som att trycka på snabbspolning.
En ordentlig värk och demonen dyker fram.
Jag hör hur någon (för det kan verkligen inte vara jag?!) brölar ut ett djupt djuriskt skrik.
Båda barnmorskorna slänger upp mig i knästående och två sjuka värkar senare är majken ute.

Tittar upp på marko och säger ”aldrig mer!”.
Och det kom verkligen från hjärtat.

Alla skrattar och Marko börjar yra och mumlar om att det sticker i fingrarna.
Han är på väg att gå någon stans men både jag och barnmorskorna sjunger i kör ”sätt dig ner!”.

Moa och melkers förlossningar har verkligen bara varit häftiga upplevelser. Visst fan gjorde det också ont men det där värkstimulerandet utan nämnvärd smärtstillande till hjälp som fick mig att från kl 08.00 vara öppen 7cm till att kl 08.13 öppnat mog de sista 3 cm och ha en bebis på magen var en smärta från helvete. Trodde på riktigt att jag skulle gå mitt i tu…eller ja, dö.
Men det gjorde jag inte som tur var.

Nu återstod bara kruxet att få ut den där moderkakan som fastnat och blivit bortopererad båda tidigare ggr.
Operationsteamet stod redo att rycka in om det skulle behövas.
Men HALLELUJA! Den kom ut utan problem och livmodern drog ihop sig fint.
Sååå skönt!

Nu är hon här.
Fina snälla underbara Majken <3

Droppet börjar sätta in…
image
Irriterad selfie mitt i en värk…att han ens får för sig tanken får både mig och Marie att brista ut i ett ”du-är-inte-frisk-nånstans-skratt.
image
Underverket
image

image

Dagen-efter-Valborg 

Tanken var ju att ni skulle få både ett valborgsinlägg och tredje delen av förlossningsstoryn igår men då min nya telefon plötsligt strejka och datorn blev kvar hemma sket sig det.

Därför får ni lite dagen-efter-Valborg-update (från gamla mobilen som turligt nog också kom med) istället.

Marko drog med de två stora till nya bamseland som hade invigning på Kolmården igår. Vilken succé! 

Moa talade rätt från hjärtat vid telefonsamtalet ”mamma jag är så lycklig att jag nästan kan börja grina”. Bästa Moa!

Jag och lillfisen åkte ut till Mörkö och tog det lugnt. Gjort två tappra försök till promenader som slutat i ömma fogar så måste hejda mig själv lite och påminna mig om att det faktiskt var 6dagar sedan jag hade min maratonförlossning och inte 3v sedan som hjärnan verkar tro.

Det är inte konstigt att jag känner mig trött, har spända axlar, käkar, vaknar med svullna ögon och känner mig tung och öm ner till och i magen efter för långa stunder ståendes. Jag vet det men måste påminna mig om det då frustrationen och rastlösheten flyger på mig.

Jag och Majken tog iaf en sväng om i regnet förbi rabarberlandet som finns här ute, och med glädje var landet belamrat med färska och mogna rabarber.

RABARBERPAJS-TAJM!!!

Sagt och gjort.

Rabarberpaj till efterrätt ikväll it is.

Förlossningsstoryn del 3 och recept is coming up imorn.

Trevlig dagen-efter-Valborg :)   

     

Förlossningsstory del 2- skillnad och plötsligt händer det.

Det som skiljer graviditet 1 från nr3 är att jag såklart är mer vaken och medveten om vad som väntade och nojade inte lika mkt för olika känningar som dök upp och som man inte kände igen.
Så länge barnet är aktivt och jag inte mår dåligt brukar det mesta vara normalt.
Men under den här tredje graviditeten har jag haft betydligt mkt mer hugg, ilande och stickningar än tidigare ggr.
Allt kommer även tidigare.
Jag har även gått med den där bajsnödiga känslan och trycket neråt (för er som inte varit gravida, ja det är lika oskönt som det låter) mkt mkt tidigare, vilket gör att det känns som att man går med ett huvud mellan benen (japp, minst sagt obehagligt). Detta för att man som omföderska bär barnet så extremt mkt lägre i bäckenet.

Eftersom melker (nr2 ) också kändes på det sättet och kom 2 v tidigt, från ingenstans, trodde jag såklart att även denna 3a också skulle komma tidigt. Vilket inte alls hade varit helt otippat.
Ju fler graviditeter= dessdå lättare passage.

Men nä, lilla fröken hade allt annat än bråttom ut från sitt skvalpande näste. Vilket gjorde att jag de sista 2v innan hon (faktiskt ) kom hade gjort allt som man gör för att fördriva tiden (shoppa, luncha, gå promenader, rensa, städa)…10ggr om..

Bättre blev det ju inte då mina egna spekulationer så gott som bekräftades från barnmorskan som varnade mig för att det troligtvis skulle gå fort och komma tidigare än beräknat. Man trodde också att det skulle bli den minsta bebisen av de 3..
Inget stämde ju och besvikelsen över den eviga väntan infann sig såklart ju längre tiden gick.

Så jag la ner allt som hade med känningar, aningar och förhoppningar att göra då jag passerat hela gågna v40. Hade jag gått hela vägen så skulle hon ju lika gärna kunna dröja sig kvar i 2v till.

Så, fredag morgon, precis inkliven i v41 bestämde jag mig för att köra ett kettlebellpass ute på altanen. Hade otroligt mkt energi och magen fanns ju där men störde mig inte så mkt. Kanske för att jag släppte alla ”tänk om och kanske tankar”. Kändes befriande och skönt att orka och kunna ta i och få röra på kroppen efter nån veckas uppehåll.

Efter avslutat pass åkte jag och syster till sickla för att äta frukost ute, strosade därefter i lite butiker innan vi sen gick en promenad runt sickla sjön för att sen runda av våra strapatser med en fantastisk Räkmacka på cafét.

Jag hann reflektera lite smått under dagen att det då och då dök upp en liten konstig känsla i kroppen. Hade nån blandad feeling av enormt lugn, harmoni, trötthet och tillfredsställelse. Allt på en och samma gång.
Men noterade det bara mest för att sen fortsätta eftermiddagen med kommande middagsplanering och fredagsmys med familjen.

Under middagen började sammandragningar bli rätt kraftiga och magen hade svårt att slappna av. Tänkte att byxlinningen kanske satt lite hårt och triggade igång sammandragningarna när jag satt ner.
Åt klart och förflyttade mig till soffan. Började klocka sammandragningarna, mest på skoj.
Va!, 3 minuters intervaller med ihållande sammandragningar mellan 50-60sek?
Det är ju för tusan värkarbete ju!

Men ingen smärta så jag gjorde ingen större sak av det men då jag ställde mig upp vid köksbänken och började gunga lite från sida till sidan hör jag marko oroande från fåtöljen säga ”varför gör du så?!
Då jag berättade att det faktiskt kom regelbundna hårda sammandragningar tjata han sig till att jag skulle ringa bb. Jag hade nog väntat ett tag till eftersom jag inte kände nån speciell smärta. Men ok, onödigt att föda i bilen om det nu skulle gå fort så jag ringde in och blev inkallad eftersom att det var nr3 och nr2 hade gått fort…..

Marko som halvsov i fåtöljen förvandlades till en speedad kanin omkringvirrandes och letandes efter kläder. Mellan rumsrena hörde man ”det är dag nu va?! Händer det nu? Det är på riktigt nu va?

Jag och Malin kved av skratt. Han som för några dagar sedan kaxigt sa att ”äh nu får hon komma så vi kan riva av det här” blev pä nolltid den där stammande oroliga och NERVÖSA marko…

Bilen rullade mot bb med en frågvis marko vid min sida ”är det lugnt? Är det värre än då vi åkte? Jag får köra fort nu, det vet du va? Har du ont?”….

Utefrukost
image

Räkmacka
image

Hej då magen..
image

Vätskedepå

Att dricka tillräckligt stor mängd vatten per dag är viktigt, det vet vi.
8små glas, 1,5-2 l brukar vara rekommendationen och mer därtill om du är väldigt aktiv eller tränar mkt.

Friskt, lagom kallt och rent vatten. Det är rena medicinen för kroppen och för ett fungerande kroppssystem. Både ur renande syfte men även för återfuktning.

Många ser det nog inte så, utan mer som en börda att hinna och orka få i sig all denna vätskemängd utan att ens känna en speciell törst.
Jag vet, jag är en av dem och måste påminna mig extra noga nu under amning.

Men hörni. Ett tips.
Gör er en egen liten vätskedepå och gör i ordning en kanna med god smaksättning i vattnet så kanske det lockar lite mer till att ta ett glas lite då och nu.
Om inte annat så står det där redo att intas och ser iaf roligare ut än vattnet direkt från kranen.

Förslag på smaksättning:
-hallon och mynta
-blåbär och citronmeliss
-jordgubbar och citron
-björnbär och basilika
-Tranbär

För lite extra roligt inslag, slå i lite bubbelvatten och massor av klingande is.

image

image

image

image

Förlossningsstory del1- den gågna graviditeten.

Hela graviditeten har jag gått och känt mig pigg och fräsch, för det mesta. Jag har inte haft ont och träningen har jag som tidigare kunnat hålla igång med hela vägen in i mål. Tempot hos mig själv har väl, så här i efterhand, kanske varit lite i det högsta laget med både en anställning, det egna företaget och 2 parallella utbildningar på det….å två barn…och en pågående graviditet.

Visst har jag känt att man kanske inte räckt till alla ggr men det gick över förväntan bra.
Mkt Tack vare hjälp från mina bästa föräldrar, syster och markos mamma som ställt upp som barnvakt under en herrans massa helger då både jag och Marko jobbat/pluggat.

Ni som känner mig vet att jag är väldigt spontan av mig, hoppar gärna på tåget medan det rullar och litar väldigt ofta på min magkänsla (som också oftast stämmer). Jag är ibland kanske lite väl orädd vilken både är en för och en nackdel. Men mestadels en fördel.
Ibland håller det, ibland inte.
Det är livet det, up and downs, och ibland måste man våga. Vi lever bara en gång och då får man ta till vara på tiden och leva sin dröm. Det är ju inte så att livet stannar upp för att vänta på att du ska bli redo.
Samla kraft, mod och bara gör’t!

Hur som helst. Den här graviditeten har även varit extra rolig då jag haft så många runt omkring mig som också varit gravida.
2-3 st på jobbet, en på utbildningen, bästa vännen My och många som marko känner. Tiden går lite fortare då när man kan dela/delge och prata med andra som befinner sig i en liknande situation.

Det spelar ingen roll om man är första, andra, tredje eller femte omföderska då det här med graviditeter är så sjukt individuellt och annorlunda från gång till gång.
Men visst blir man mer säker, trygg och erfaren ju fler ggr man gör något man gjort förr.

Och Med tanke på att dela en liknande situation med någon annan så var det någon i min närhet som mitt under min graviditet noterat eller läst om att Isabella löwengrip, mer känd som blondinbella också var gravid, och låg bara någon vecka före mig.

Det där med att läsa bloggar har ju aldrig riktigt varit min grej då jag anser att det tar för mkt tid och energi helt enkelt.

Men jag blev såklart nyfiken på hur hon som låg i nästan samma vecka som mig upplevde sin andra graviditet (alltid kul att få läsa om andras resor). Så jag kikade in på hennes blogg och herregud vad hon har växt i både språk och karriär (sedan jag tittade in  på den sist för evigheter sen, läs år).
Personer som står på sig, har pondus och bär på en självsäkerhet uppblandat med en generös dos ödmjukhet imponerar och tilltalar mig. Det gör hon.
Hon är inte längre den där flickan som alla, vad jag minns, irriterade sig på för många år sedan. Nä nu lyser en riktigt smart, framgångsrik, ärlig och vuxen tjej med enormt driv och stort hjärta igenom hennes texter.
Så ja, hennes blogg har jag återkommit till en hel del under graviditeten såhär på slutet då mer tid funnits. Har känt igen mig en hel del i det hon skrivit faktiskt. Vi lever olika liv men upplever mångt och mkt på samma sätt.
Så, tack Isabella för underhållande och intressanta inlägg. Tummen upp för det!

Träningen är ju en stor del av mig och har därför även rullat på i den mån den kunnat under hela graviditeten. Men visst krymper tiden till att hinna med att få till den ju fler barn man får och ju fler uppdrag man tar på sig. Men den är viktig för mig, för att jag ska orka hålla energin uppe och för att hjälpa kroppen på bästa sätt att ta sig igenom de förändringar som den faktiskt ställs inför och går igenom då ett barn växer i magen.

Därför har träningen fått så mkt plats den behöver och kan få mellan arbetspass på gymmet, i pauserna under datorjobb hemmifrån och mellan uppdrag utifrån hos idrottsirganisationer, företag och privatpersoner som anlitat mig både ur behandlingssyfte (alltifrån smärta, hormonrubbningar, trötthet, konstiga symptom m.m) och ur ett ökat prestationssyfte.

Träningsformerna har mestadels varit styrketräning i kombination med jobbet, kettlebellpass på hemmaplan eller yoga ute i naturen.
Det har funkat för mig både en, två och nu tredje gången.

Och att vara aktiv har varit en självklarhet för mig. Lika självklar som att äta, sova, leka med barnen, pussa på mannen eller att jobba. Det gynnar både dig, din bebis och graviditeten i sig. Så länge det känns bra vill säga.

Skillnad i/hos graviditeterna har det dock funnits…

Sryrka
image
Datorjobb
image
Yoga
image
Kettlebell
image
En av delkursdiplomen..
image

Frukostdejta!

Nu gör jag allt för att fördriva tiden känner jag…
Så dagen till ära fick det bli bortafrukost.

Jag och My upptäckte en lunch restaurang för ett tag sen, att de serverar frukost! Skönt tänkte vi. ”Här kan vi hänga med bebisar sen istället för att ta en lunch ute någonstans”.
Mkt bättre med frukost, då har man ju liksom hela dagen kvar sen.

Men i väntan på den här envisa bebisen i magen så får våra frukostar vänta…

Men drog med syrran dit och det var skönt att komma bort lite, om än lite oroligt att åka bort från hemmet nu när det faktiskt är nära och kan ske när som.
Men men, jag är ju inte den som är den. Börjar det trycka på så är det bara till att knipa :D

Utbudet på frukostbordet är helt ok.
Fick bli en skål med yoghurt, hemgjord müsli och frön. Två skivor rågbröd varav en med leverpastej sallad och tomat och den andra med skivat ägg och kaviar. Till det ett glas juice och en kopp kaffe.

image

image

Sen var vi nöjda och redo för lite shopping.

Bebis får ta och komma nu, brinner fint (lite för fint!) i plånboken nu då tristessen och reapriser inte utgör den bästa kombon.

Mitt tips till er. Börja med frukostdejt istället för lunch dejt. Sparar både tid och egenartade i köket ; ) 

MM sports och mål

Nu var det ett tag sedan jag gjorde någon ny beställning på något från MM sports, min trogna webshop!

Så av en slump då ett av de där träningssugen dök på mig gick jag in i shopen för att köpa på mig både tillskott, träningsredskap och nödvändigheter till matlagningen.

Det blev både kokosolja, proteinpulver, bars och gummiband.
Paketet landade hos närmsta postombud för några dagar sen och jag är mer peppad på att få börja använda innehållet.
Kokosolja och barsen använder  jag redan flitigt, både till att steka i och äta som snabbt mellanmål.

image

image

image

Längtar efter att få byta ut tråkiga promenader mot tunga vikter, yogan mot mer avancerade dynamiska övningar och löpbandet mot boxningssäcken.

Det är härligt att ha ett tydligt mål, något att se fram imot, som känns så rätt, i hjärtat. Att kunna snegla på de där planerna som är nedplitade i framtids/målblocket.

Har ni några mål?
Vad som. Det kan vara allt ifrån träning, jobb, drömmar, lära sig nytt, you namn it.

Dela med er vett ja.
Berätta i komentarsfältet.

Barnvänlig nyttig smoothie

Smoothiemaskinen (blendern) går varm här hemma på morgnarna då ungarna föredrar både rosa, röda, gröna och lila varianter. Å det glädjer inre minst mamma :)

Imorse mixade vi hop en barnsligt God smoothie gjord på kokosmjölk, hallon, banan, nyponpulver, valfri mjölk och kakao.
Melker höjde den till skyarna!

image

image

image

image